Anna-Britas Kultur & Byggnadsvård – ett hantverk med själ och historia

När man svänger in längs vägen upp mot Istorp möts man av en vidsträckt utsikt över vattnet nedanför. Det är en plats som andas stillhet och tradition. Här i Istorp driver Patricia Anna-Britas Kultur & Byggnadsvård – en liten verksamhet med ett stort hjärta för hantverket och kulturarvet.

– Jag hamnade här när jag flyttade hem från Skottland 2010. Jag letade efter ett gammalt ställe – och då blev det här i Istorp. Jag trivs superbra, berättar Patricia.

Intill sitt hem har hon byggt upp både butik och verkstad. Här möts besökare av linoljefärg, gamla beslag, trädetaljer och doften av nymålat fönsterkitt.

Jag har byggt upp en butik och en verkstad här. Jag jobbar med byggnadsvård och är främst specialiserad på fönsterhantverk – pappspänning, träarbeten, och att bygga gärdsgårdar, säger hon.

Kunderna kommer från ett stort område – från Göteborg ner till söder om Falkenberg och inåt landet. Många söker sig hit för råd, renovering eller inspiration till sina egna projekt.

Hit kommer man för att få råd, absolut. Och jag försöker också hålla lite kurser under året – i ådring, marmorering, byggande av gärdsgård och fönsterhantverk. Lite allt möjligt egentligen, säger Patricia med ett leende.

I verkstaden bakom huset står gamla fönsterbågar i rader, redo att få nytt liv. Här skrapas, målas, kittas och lagas med tålamod och kärlek till materialet.

Vi tar in fönster, lagar, målar och kittar. Det handlar om att bevara, inte byta ut. Det är ett hantverk som kräver både kunskap och känsla, berättar hon.

Att driva ett hantverksföretag på landsbygden kräver självständighet, men för Patricia är det också en frihet.

Jag trivs bra med att jobba på mitt sätt, nära naturen och kunderna. Det är mycket jobb, men jag får hålla på med det jag älskar – att vårda det gamla och samtidigt ge det nytt liv.

Anna-Britas Kultur & Byggnadsvård är mer än en verkstad – det är en levande plats för hantverk, tradition och gemenskap. En påminnelse om att det gamla fortfarande har en själ, och att kulturarvet lever bäst när det brukas med varsamma händer.