Mats upptäckte en 15 år gammal regel som få känner till

Skriven av Mats Eriksson

När regler slår mot småföretagare – Mats upptäckte en 15 år gammal lag som ingen kände till

Mats är egenföretagare i byggbranschen. Hans dagar består av allt från inomhusfasader och renoveringar till takarbeten, ventilation och plåtarbeten. Som många små hantverksföretagare driver han sin verksamhet ensam, men samarbetar tätt med en annan enmansfirma. Det är ett upplägg som fungerar smidigt – tills regelverket sätter käppar i hjulen.

Utöver verktyg och material är släpen en central del av verksamheten. Ställningsvagn, materialvagn och andra transportlösningar behövs för att kunna genomföra jobben ute hos kund. Ibland leder uppdragen långt norrut, som senast när Mats befann sig i Gällivare och Luleå för jobb.

Men på senare tid har en regel dykt upp som väckt både förvåning och frustration.


En okänd regel – trots att den funnits i 15 år

En bekant frågade nyligen Mats om han kände till att man, vid yrkesmässig körning med bil och släp, måste ha färdskrivare om uppdraget ligger längre bort än tio mil från hemorten. Mats hade aldrig hört talas om detta. Det hade inte heller de flesta andra entreprenörer han pratat med.

Men när han kontaktade Transportstyrelsen fick han det bekräftat:
Regeln har funnits i över 15 år.

Det innebär att en hantverkare som drar ett släp för att utföra ett jobb längre bort än 10 mil måste ha en färdskrivare installerad i bilen – som om han vore en lastbilschaufför. Upp till 9,9 mil är det däremot fritt fram att köra utan.

Regeln gäller dessutom även om släpet bara innehåller verktyg eller ställningar och även om hantverkaren endast transporterar utrustning för egen verksamhet.


”Då måste jag ta min privata bil – eller leja någon annan”

Konsekvenserna för Mats är både opraktiska och orimliga.

”Om jag måste göra ett jobb längre bort än så måste jag ta min privata bil för att dra ställningsvagnen. Alternativt måste jag leja en firma som har färdskrivare att köra den åt mig. Jag får inte dra den själv med min arbetsbil om vi passerar gränsen.”

Det handlar alltså inte om lastens vikt – utan om avstånd och yrkesmässigt syfte. Så länge släpets och bilens sammanlagda totalvikt överstiger 3,5 ton gäller reglerna, oavsett hur lätt last den faktiskt innehåller.

För en småföretagare med begränsade resurser blir detta en absurd situation. Att skaffa färdskrivare är dyrt och komplicerat, särskilt för mindre firmor där marginalerna redan är pressade.


Småföretagare i kläm

Byggbranschens större aktörer har ofta egna lastbilar, maskiner och logistiksystem som redan använder färdskrivare. Men för små firmor – där hantverkaren är både chef, ekonom, logistiker och arbetskraft – blir regelverket oproportionerligt tungt.

Ännu värre är att så få faktiskt känner till reglerna.

Hur många hantverkare runt om i landet riskerar att ovetandes bryta mot en lag ingen pratar om?

Hur många småföretagare måste lägga tid och pengar på att anpassa sig efter regler som är utformade för tung yrkestrafik och internationella transporter – inte för två personer med ställningsvagn?


Ett regelverk som behöver ses över

Frågan som Mats lyfter är större än bara hans eget företag. Det visar på ett regelverk som inte hängt med verkligheten. Många småföretagare rör sig idag över större geografiska områden än förr – och gör det med lätta arbetsfordon och släp.

Att tvinga dem in i samma regelverk som långtradarchaufförer kan få effekter som:

  • ökad administration
  • högre kostnader
  • minskad flexibilitet
  • risk för omedvetna regelbrott

Få hantverkare sitter och läser EU-direktiv om vägtransporter. De flesta arbetar hårt, försöker följa reglerna och leverera bra jobb.


”Det borde vara enklare för oss små”

Mats sammanfattar situationen kort och tydligt:

”Jag vill bara följa lagen och göra mitt jobb. Men reglerna verkar inte gjorda för oss småföretagare. Det borde vara enklare.”

Och kanske är det just där problemet ligger: att mycket av dagens regelverk byggts för stora transportörer – medan småföretagarna hamnat i gråzonen.