Johanna driver krogen där vägen tar slut – Och vildmarken tar vid

Skriven av Mats Eriksson

Vid vägens absoluta ände, där asfalten övergår i fjällstig och civilisationen lämnar över till naturens vidsträckta vidder, hittar vi Johanna – eldsjälen bakom en av Borgafjälls få året-runt-öppna verksamheter. Med en sällsynt kombination av envishet, kreativitet och kärlek till bygden, driver hon en bistro som blivit en självklar samlingsplats. Men att bygga ett företag där vildmarken börjar är inget för den bekväme – utmaningarna är många, vägarna långa och lösningarna kräver både list och mod.

Att starta en dröm där andra ser en återvändsgränd

Johanna har en livslång relation till Borgafjäll. Sedan barndomen har hon tillbringat otaliga stunder i sin familjs stuga här, långt från stadens brus. När hon tog studenten för drygt ett decennium sedan, föll det sig därför naturligt att söka ett säsongsjobb just i Borgafjäll. Det som var tänkt som ett kort avbrott blev början på ett livsprojekt.

– Jag blev kvar. Det gick inte att släppa. Naturen, människorna och lugnet – allt det här som inte finns någon annanstans, berättar hon med ett leende.

Att starta en bistro i ett samhälle som ligger bokstavligen vid vägs ände kräver mod. Här finns inga förbipasserande som spontant slinker in. Kundkretsen måste byggas från grunden – och underhållet måste ske med omsorg, varje dag.

– Om jag inte har öppet, då händer det ingenting här, konstaterar Johanna krasst.

Att driva företag där varje felsteg kostar

När man arbetar i en storstad kan en missad leverans lösas på några timmar. I Borgafjäll är det annorlunda. Här är avstånden långa – riktigt långa. Minsta misstag i planeringen kan få stora konsekvenser.

– Man måste vara extremt noggrann. Glömmer man att beställa något viktigt så kan det ta dagar att få fram det. Då får man vara kreativ och lösa det på plats, förklarar Johanna.

Säsongsvariationerna är en annan jätteutmaning. Under högsäsong kan bistron servera 150 lunchgäster om dagen. Under lågsäsong i maj och november kan gästantalet vara närmast symboliskt.

– Man går från 10–15 luncher en vardag i maj till att ha fullsatt och mer därtill under vintern. Att hantera personalbehovet och ekonomin över dessa enorma svängningar är ett pussel.

Tillgången på arbetskraft är begränsad, och det är inte ovanligt att Johanna får rycka in på flera olika positioner själv – från kock till servitris till diskare.

Ett ansvar mot bygden

Många verksamheter i Borgafjäll slår igen portarna under lågsäsongen. Men Johanna väljer en annan väg: hon håller öppet – året runt.

– Det bor ju faktiskt folk här året om. Byggjobbare, kommunarbetare, lastbilschaufförer och såklart byborna. Om ingen håller öppet så försvinner servicen helt, och då dör samhället sakta, menar hon.

Att hålla öppet året runt är inte bara ett affärsbeslut – det är ett ställningstagande. En insats för att hålla bygden levande. Men det är också slitigt. Ekonomin är skör under vissa perioder, och marginalerna små.

För Johanna handlar det dock om något större än bara siffror.

– Det är klart att det ibland känns tungt, men jag tycker ändå det är värt det. Någon måste finnas här för dem som är kvar när turisterna åker hem.

Att hitta återhämtning i nya projekt

En av de svåraste aspekterna i Johannas liv som småföretagare är balansen mellan arbete och återhämtning. När gästerna har gått hem är jobbet inte över – då väntar bokföring, planering och administration.

– Egentligen borde jag vara bättre på att ta ledigt, säger Johanna med ett skratt.

Men i praktiken innebär fritiden ofta mer arbete – av ett annat slag. Johanna engagerar sig ideellt i arrangemang som hemvändardagar och byafester i andra byar.

– Det blir min form av återhämtning. Att åka iväg och göra något helt annat. Vara med och arrangera något kul.

På så sätt laddar hon batterierna – genom nya miljöer och nya människor.

Småföretagarlivet: En kamp mot regler och resurser?

Frågan om det finns några regler eller system som skulle kunna underlätta hennes vardag, möts av en tvekan.

– Inte vad jag kommer på direkt. Man får ta det som det är och lösa problemen efterhand.

Det sammanfattar kanske bäst den mentalitet som krävs för att överleva som småföretagare på en plats som Borgafjäll: en förmåga att inte fastna i svårigheterna, utan alltid hitta en väg framåt.

Samarbete och gemenskap som livlina

I ett samhälle där avstånden är långa och utbudet begränsat blir relationer extra viktiga. Johanna samarbetar med andra småföretagare i bygden – både för att skapa evenemang och för att stötta varandra i vardagen.

– Vi försöker hjälpas åt så gott det går. Det är en förutsättning här. Ingen klarar sig ensam, säger hon.

Det kan handla om att dela på leveranser, samordna personal eller bara sprida varandras budskap på sociala medier.

Borgafjäll – en plats som ständigt överraskar

Det är något magiskt med Borgafjäll. Under vissa veckor kan det vara nästan öde – bara de bofasta som rör sig mellan fjälltopparna. Men när högsäsongen väl slår till exploderar platsen av liv.

– Det går inte att beskriva. Ena veckan har vi 10 luncher om dagen, nästa vecka är det 150 och folk står i kö utanför. Det är den här dynamiken som gör det så roligt, säger Johanna.

För den som vill uppleva fjällens dramatik utan att trängas, och som uppskattar närheten till naturen på riktigt, är Borgafjäll en oslipad diamant.

Summering

Att driva en bistro i Borgafjäll är inte bara ett företagande – det är en livsstil. Johanna visar med sin verksamhet att det går att bygga något bestående även på de mest otillgängliga platser, så länge man har envishet, kreativitet och ett stort hjärta. Trots långa avstånd, extrema säsongsvariationer och slitiga arbetsdagar väljer hon att satsa – för sig själv, för gästerna och för bygden.